Måndag 2 juni 1997
Estonia, Ines Uusman och symbolernas språk
I dag skall partiledare träffas för att diskutera vad man skall
göra för att bärga Estoniakommissionen . Den försvann som känt med sin redan bristande
trovärdighet ut i ett mörker, där det är tveksamt om den någonsin kommer att hittas.
Vi har tidigare kritiserat Ines Uusmans attityd och bristande kompetens i handläggandet
av Estoniakatastrofen och vi kan inte se några omständigheter eller nya förmildrande
argument som gör att vi kommer att ändra oss på den punkten.
Hellre tvärt om.
Nu kan inte hon lastas för allt fel men hon har alltid som politiker valet mellan
att spela passiv och beklagande eller med mod och kraft uttala sig enligt mera
personlig övertygelse och vara ett gott exempel för andra politiker.
Vi menar att hennes handlande efter Estoniakatastrofen med alla förseningar med
utredningar räcker för att hon lämnar sin post.
Tyvärr räcker våra råd inte helt fram och kommer kanske inte att följas. Vi har
inte en aning om varför, finns det andra rådgivare de anlitar ??
Partiledarna kommer att ha en möjlighet att se till att regeringen får tydliga
direktiv och kritik i denna katastrofala utredning och oppositionspartierna får
sin chans att visa att de överhuvudtaget finns till i denna frågan.
Självfallet skall ingen statlig myndighet sitta och granska sig själv som i Estoniasaken
där Sjöfartsverket med sin medverkan är som bocken vid havresäcken.
Redan efter tre år har inte Sverige ens tagit de enklaste konsekvenser av olyckan
genom att vara den ledande nation att skärpa säkerhet och kontroll ombord på sina
båtar.
Vi vill lika ogärna som de anhöriga ha flera utredningar, men vi blir tvungna
att på ett ordentligt och grundligt sätt räta ut alla frågetecken kring olyckan,
utredningen och skuldfrågan.
Där tror vi att det är bäst att engagera oberoende människor, gärna en ordförande
från ett annat land utan bindningar och förpliktelser gentemot den svenska kompromisstraditionen
som alla sentida utredningar har förstörts av.
Det är viktigt att vi nu så fort som möjligt får en utredning som är ordentligt
gjort så att vi får en ny mall på hur en utredning skall gå till om man vill leta
efter sanningen.
Det är viktigt för hela Sverige och har att göra med vår demokrati och den svenska
politikens trovärdighet.
Oavsett vad partiledarna kommer fram till idag skulle vi också önskat oss en snabbutredning
om varför Sverige har en kommunikationsminister som knappt kan kommunicera med
omvärlden och media.
K.K.C.
Tisdag 3 juni 1997:
Penklubben eller Ponnyklubben
Så överlevde Penklubben sina frenetiska pladderhattar som med sina
Penklubbskyltar envist irrade omkring på någon slätt och skrek "ut med Myrdal".
Ute i världen, några knutar förbi där "exkluderarna" bor, undrade människor vad
Penklubben i Sverige hade för sig. Denna storm i ett vattenglas, där man plötsligt
synes ha tappat koncentrationen på de verkliga förtryckarna som organisationen
faktiskt har som uppgift att bevaka.
För oss liknar det nästan någon extrem form av penisavund, kopplat till Myrdals
penna som har en förmåga att svänga rätt fräckt i luften om han anar att drevet
går.
Att det inte går att bekämpa Myrdal borde vara känt sedan länge ju mer han bekämpas
desto mer syns han.
Vad Myrdal egentligen har sagt bryr vi inte oss här på redaktionen så mycket om.
Myrdal är en författare som är skicklig på att skriva och skulle som de flesta
författare hålla sig till det.
Verbalt framför en mikrofon, eller ännu värre, en kamera, är han en katastrof
av oklara uttalanden och plötsliga idéskiftningar.
Myrdal blir då som ett barn som ivrigt försöker att berätta vad han har tänkt
på under sin isolerade tid med skrivande och utan att skämmas lyser han av berättarglädje
men kan inte förstå att ingen fattar så mycket av oändlighet komprimerad till
minuter.
Som föreläsare med manus kan han vara tydlig och klar och konkret, men annars
skall han hellre skriva ned sina tankar.
Det fungerar alltid bättre då han inte är beroende av en uppskrämd reporter som
inte kan följa nyanserna i hans olika språk.
Annars är det alltid viktigt att se på helheten i en författares arbeten och spegla
verbala uttalanden mot det och annars komma ihåg att vi är ett land som i alla
lägen värnar om rätten till olika tänkande.
Med frågan om Kina kan man säga att det är tur för Myrdalbekämparna att situationen
där är såpass svartvit att man enkelt kan välja sida...
Vi hoppas det blir lugn och ro i Penklubben nu och att man kan fortsätta ägna
sig åt viktigare saker.
Till de som i protest lämnade kan vi med fördel rekommendera Ponnyklubben som
med sin egen tidning kanske kan skapa ett nytt hem för dessa vilsna författare.
K.K.C.
Onsdag 4 juni 1997
Regeringens senaste väderballong
Vi skulle få veta idag vart regerigen står i EMU-frågan.
Vi skulle få höra det nej alla hade väntat och med den motivation som Persson
tydligen grundat på så länge tillsammans med sina regeringskolleger.
Istället får vi ett nej som betyder vänta och se, allt är så osäkert, opinionen
kan svänga och liknande motivationer för att närmast lägga frågan på is.
Ingen bestämdhet eller klarhet i vart regeringen står i frågan och om Persson
vill försöka att arbeta för ett ja eller nej.
Kritiken lät inte vänta på sig och vi kan förstå de som kritiserar Persson för
feghet och undanflykter.
Självfallet kan det vara klokt i många lägen att vänta ut andra perter i viktiga
beslut, känna sig för och se vart utvecklingen går, men det är också en risk att
på den måten försvaga landets ledarskap med sådan osäkerhet.
Socialisternas seger i Frankrike och Jospins inträdan i EU-sfären räddade Persson
i hög grad från näringslivets och marknadens sura reaktioner över Perssons typ
av nej.
Frankrike kommer nu att kämpa för att få ett bredare EMU-samarbete från starten
där Italien och Spanien antagligen kommer att finnas med från start, något som
gör att Euron inte får den styrka marknaden räknade med från början.
Det gjör EMU-planerna lite mer osäkra men på den annan sida garanterar det kanske
med sin bredd att Euron får en mer långsiktig stabilitet där svaga länder inte
behöver att utarma det egna folket för att få budgetbalansen att hålla.
Att EMU-planerna kommer att genomföras är klart och vi ser det som en bättre lösning
att gå med från början än att långsamt övertyga väljarna om att gå in bakdörren.
Det är alltid landets egen politik som avgör folkets välbefinnande och vi kan
inte se att en bibehållen valuta mirakulöst skulle lösa arbetslöshetsproblemen
så länge vi har en regering som inte har mod att ta atällning i en så viktig fråga.
Vi kan se på valresultatet i Frankrike som ett exempel på hur även Euron kan komme
att bli formbar efter människors demokratiska önskan om rättvisa. Från att vara
ett valutaprojekt för marknaden och makten ser man nu hur frågan har svängt och
ser ut att få en annan omfattning där styrkan kanske ligger i att den nya valutan
förs ned på ett mer demokratisk plan.
För den breda skara av folket som knappast känner skillnad på låg- och högkonjunktur
är det viktigare att man kan bekämpa planerna på en överstatliga maktstruktur
som kommer i kölvattnet av den nya valutan.
Att man har en gemensam valuta som underlättar handel mellan stater kan bli ett
folkets projekt om man ser till att förhindra ett suveränt kontrollorgan som styr
ländernas inhemska politiska lösningar.
Regeringens lama nej gjör att frågan kommer att bli en het potatis i nästa val,
något som Persson självfallet satsar högt på.
För en svag ledare är det alltid bra att ha lättköpta opinionspoäng där man försäkrar
att man skall skydda folket från den stora stygga vargen när oppositionen närmar
sig bakifrån med flaggan i topp.
Men vi tror situationen och regeringens ståndpunkt kommer att ändra sig snabbt
vid det första tecken på stigande räntor, som i verkligheten är det ända som blåser
luft i socialdemokraternas luftballong.
K.K.C.
Torsdag 5 juni 1997
Blomsterveckan
Det är avslutningstider för skolerna.
Barna har kommit sig gjenom ännu ett läsår och skall springa ut i sommaren.
De arbetslösa föreldrarna darrar av skräck på de kvalitetserbjudanden de har att
komma med för att tillfredsställa ungarna dessa sommmarmånader.
Sommaren betyder mycket för människor i Sverige, kanske speciellt här uppe i norrland.
På skolerna är de enligt våra källor igång med en kvalitetshöjning och gud
bevara oss för den.
Det betyder större klasser, mindre lärare och en försämrad arbetsmiljö för eleverna.
Arbetsmiljötänkande finns inte i skolerna, även om enstaka skoler har anammat
arbetsmiljölagens förträfflighet för en god skolmiljö där eleverna aktivt kan
vara med att påverka utvecklingen.
I skolan är det ännu exprimenterande, omorganisationer och vrickade kvalitetsprojekt
som gäller med stressade lärare som springer med en blåslampa i häckan av alla
nya börder och uppgifter som läggs på dem.
Vi vet inte vad som skall till för skolan, men vi ser att ingen lärare kan hinna
att uppdatera sig i takt med den utveckling som ett nytt växande informationssamhälle
kräver.
Själva tror vi inte på föreldrasamverkan iskolan, det är något uppgivet och
krampaktigt med det. Det känns som man som förälder skall bistå mest som billig
arbetskraft.
Det vore bättre att höya statusen på läraryrket, göra det till en finslipat
konstart med stor vikt på kompetensutveckling och kunnande.
Så att man kan lämna sina barn i skolan och lita på att de är i bästa händer.
Vi gör det redan nu. Litar på lärarna, tror på att de flesta lärare har en yrkesstolthet
och ett begär efter att lyckas i sin lärarroll.
De förtjänar förtroende och arbetsro.
Eleverna skulle däremot utbildas i elevdemokrati, arbetsmiljö och kvalitetsarbete
tidigt.
Eleverna är alltid de bästa kritiker skolan kan få.
Glöm föräldramedverkan, låt de föräldrar som vill blanda sig i en lärares yrkesroll
bilda ett egen skola där de kan fortsätta och avskärma sina barn från verkligheten.
Skolan måste vara turbulent, orolig och inte alltid perfekt.
Elever och lärare måste få utforma och utveckla sig tillsammans i lugn och ro.
Då skulle vi slippa dessa kvalitetshöjande åtgärder och dessa nedskärningarna
med större och större klasser som följd.
Samhället kommer ändå aldrig att förändra sig så mycket att man kan bortrationalisera
den närhet som mindre klasser kan ge.
I tider av stor arbetslöshet griper apatin oss lättare.
Då kan krafter hoppa fram som rottan når katten sover och äta upp den sista
ostbiten.
Om vi inte kan medverka som förälder i skolan så har vi rätt och skyldighet
att ryta till.
Ställ krav på din kommun och på din rektor.
Låt oss inte jaga barna in i ett digitalt löpande band-samhälle utan mellanmänsklig
erfarenhet !
K.K.C.
Fredag 6 juni 1997- Sveriges Nationaldag
Sverige förtjänar inte universitetsstatus
Östersund är en vacker stad.
Liten, men med potential att bli stor och världskänd i utbildningskretsar och
som turistmål.
Men p.g.a. en snäv världsbild och ett provinsiellt tänkande ges inte möjligheterna.
Högskolan i Östersund som växer mot universitetsstatus kan ge Östersund det nya
vitamintillskott staden behöver, för att komma ur sin trånga och otidsenliga köpmannakostym.Studentmiljö
och utbildningsinstitutioner har alltid skapat utveckling, nytänkande och tillväxt
till sina städer.
Det viktigaste för Östersund ser ut att vara att måna om sina köpmänn.
Man vill att Högskolan skall överta gamla A4s lokaler i centrala stan, ett gammalt
kulturminnesmärkt hus omgärdat av militära symboler och med ATS som närmaste granne.
När man vet hur väl man kan smida vapen till plogjärn, finns ingen speciell nackdel
att det är ett tidigare militärt område.
Men det finns inga tillväxtmöjligheter mitt i stan, skolan får fortsätta att spridas
på mindre lokaler för att utöka om några år och man förlorar den självständiga
känslan i den sammanhållning en universitetsmiljö kan skapa.
Istället är det kommande universitetet med sina studenter attraktiva och begärliga
offer för handlare och köpmän i Östersund som aktivt påverkat beslutet genom sina
mångåriga influenser.
På andra sidan av sundet finns Frösön. En mycket naturskön ö med anor långt tillbaka
och ännu med ganska gott om ostörd mark. Där ligger det nu nästan tomma Frösö
sjukhus med enorma möjligheter för en egen universitetscampus, med parker, strövområden
och stora utbyggnadsmöjligheter.
Där finns det som skall till för att skapa ett självständigt och fritt universitet,
där sammanhålling och styrka kan utveckas och ge ny kraft åt Östersund.
Att köpa ett universitet som Östersund gör nu och att sälja sig på det sätt som
Mitt-Högskolan är i färd med att göra kommer att förstöra Högskolans utvecklingsmöjligheter.
Att man inte har förstått det mest elementära med en högskola- och universitetsmiljös
inverkan på samhälle är chockerande.
En universtetsmiljö skall vara fritt.
Som ett pojk-/flickrum av nyfikenhet, hemligheter och drömmar där inga auktoritära
pekfingrar skall komma på oväntat besök eller där nasare och köpmän står utanför
fönstret med sina reklamskyltar !
Som en mångkulturell sammansvetsad oberoende kraft som när som helst kan slå till
med protester mot politiska beslut och orättvisor.
En högskola mitt i Östersund sätter fotbojor på studenter och föreläsare. Att
befinna sig mitt bland butiker, reaskyltar, trafik och asfalt skapar inga nya
vyer åt fattiga studenter.
Studenter har dålig ekonomi och de skall ha en möjlighet att skapa sina egna kafeér,
butiker och handelsvägar och den möjligheten finns inte mitt inne i en stad.
Frösön och det läget som finns för en universitetscampus där är Östersunds sista
hopp om att växa ur ett småaktigt provinsiellt tänkande.
Det är svårt att fatta att Östersund fått 80 miljoner till turismforskning utan
att ha ett krav på sig att ta hand om sina studenter. Kan det vara så att det
är näringslivet som i själva verket styr universitetsutvecklingen...
Att köpmännen inte kan förstå att studenter som kommer till stan från ett fritt
och oberoende campus är mycket bättre och köpvilliga kunder än om de blir tvungna
att passera samma affär tusen gånger med samma hundring i fickan som skall räcka
till fredagens öl.
Vi förväntar oss att föreläsare, proffesorer och självständigt tänkande individer
på Mitt-Högskolan ställer sig upp och protesterar eller säger upp sig och flyttar.
På nittiotalet har vi behandlat ungdom som skit under naglarna i Sverige och det
är på tiden att några vaknar upp från sin debetdarrande ångest och skapar nya
möjligheter för Östersund och Jämtland !
K.K.C.
Tisdag 10 juni 1997
Miljöpartiet - de blå ?
Vad skall vi göra med miljöpartiet som nu börjar arbeta upp en kaxig
vågmästarmin och på sin kongress friar på det mest ohämmade sätt till moderaterna.
Miljöpartiets Birger Schlaug är hetsig i debatten igen och åter vald som språkrör
tillsammans med sin lite tystare språkrörskamrat.
Vi har alltid haft en ambivalent roll vad gäller partiet som befiner sig i ett
oidentifierbar mittenläge där det mest gnistrar till av blå dunster när de kommer
fram med sitt budskap.
Det som är bekymmersamt är att de har en ickeideologisk plattform som de hävdar
kan tänjas åt alla håll.
För några år sedan var det kanske rätt men det känns det överspelat på något sätt
då det enda politiken har kvar att locka är en ideologisk plattform.
Människor behöver också någon slags "tro" i det politiska budskapet och det är
mycket svårt att tro på ett budskap som till synes ställer lojaliteten till naturen
före lojaliteten till arbetslösa och människor med vardagen i omställningens krissituation.
Kan hända skulle Miljöpartiet odla fram ett ideologiskt mod, om inte Socialdemokraterna
var så envisa med att helt överse med dem. För visst tror vi Miljöpartiet har
en större potential av rättvisepolitik än Centern.
Miljöpartiets dansande med rockkappan kan vara fränt så länge inget av blocken
vill ha dem, men om de skulle ut i valkampen med önsket om att vilja regera tilllsammans
med moderaterna efter nästa val, tror vi de förlorar så mycket väljare att partiet
blev marginaliserat.
Mycket är bra med miljöpartiet men känslan av att de är ett exklusivt parti för
akademiker och avsomnade månskensbönder hänger ännu kvar som en misstanke som
aldrig riktigt skingrats.
Vi tror att ett samarbete mellan Vänsterpartiet, Socialdemokrater och Miljöpartiet
skulle göra Schlaugs väljare starkare och de skulle kanske kunna klämma fram ett
ställningstagande i långsiktiga ideologiska frågor.
Att kalla sig konservativa på lång sikt och radikal på kort är det dummeste vi
hört på länge.Vem vill inte försöka behålla det som är bra och beständigt oberoende
om man är socialist eller kapitalist !
Framtiden och långsiktiga beslut bygger på att man har vissa visioner om ideologiskt
farbara vägar för samhällets ekologiska utveckling, inte på vem man skall satsa
på som mest användbara ryggdunkare under planeringen.
Men det är klart, miljöpartiet räknar kanske med att Carl Bildt har blivit miljöpartist
under sitt uppdrag i Bosnien...
K.K.C.
Onsdag 11 juni 1997
En ny Saab !
Det är inte lätt att hålla ihop en cybertidning och ett kamratskap
i ett tillstånd av näst intill ickeexistens om man jämför med de högst materiella
papperstidningarna.
Lättare är det heller inte efter Skipper Vanvidds senaste försök på att köpa upp
J.T.S., Rolf och Waara genom att locka dem till hans ställe på kusten på en så
kallat semester.
Jag fick självfallet ställa in verksamheten en vecka då jag har en förmåga att...väl,
Skipper Vanvidd försökte att ta över vår tidning genom sin charm, sitt lock och
pock, färsk fisk och fisketurer till Sklinnaflesan.
Sanningen var, visade det sig, att han inte längre hade manskap till sin båt och
lurade ombord mina kamrater på en veckas fiske där Rolf fick sitta vid en gammal
bärbar 1- megaherz dator med taskiga batterier och skriva "direktsänd fiskedrama"
som Vanvidd kallade det. Han ville att Rolf skulle koppla upp sig mot vår server
över VHF-sändaren.
Rolf jamsade med och fick Vanvidd att tro att allt han sa kom på Internet. Den
idioten !
J.T.S. fick rensa fisk hela dagarna när han inte agnade lina eller kokade potatis.
Waara låg och spydde.
När de kom i land, med en massa fisk forresten, och Skipper Vanvidd gick för å
leta rätt på journalister för att berätta om sin direktsända cynersite, klarade
mina tapra kamrater att springa till bilen och köra som fan därifrån !
Nu är tidningen tillbaks i sina gamla gängor igen.
Trodde vi då plötsligt Skipper Vanvidd ringer och säger att han är på väg till
oss i sin nya Saab.
Vi vet ju att han är rik som en gris, men hans snålhet gjorde att vi baxnade när
vi hörde att han köpt den nyaste Saaben. Vi visste inte ens att den var ute på
marknaden.
Det var då Rolf kläckte ur sig idén om att vi skulle skriva en recension om den
nya Saaben som det var ett våldsamt liv om i alla medier.
Jag försökte förklara vår seriösa policy och att vi absolut inte skulle bli någon
biltidning. Jag fick dock ge med mig som vanligt efter diverse kontroverser.
Då Skipper Vanvidd meddelade sin ankomst över mobiltelefon och vi stod uppmarscherade
på verandan för att glupskt beundra den nya bilen med våra bittra rostiga-Volvo-ägar-blickar
började vår biltidningsprojekt efter en stund att rakna när vi hörde konstiga
ljud på byvägen en bit bort.
Rolf såg vilt på mig och Waara log ett skälmskt leende medan J.T.S. såg ned på
sina händer och kanske tänkte på angelkrokar och potatis.
Visst !! Prutt, prutt, prutt !
En jävla tvåtaktare uppenbarade sig och kom skumpande med Skipper Vanvidds arm
våldsamt vinkande ur fönstret.
Vi stod bleka med ett fånigt leende på läpparna och stirrade på detta gamla, förhistoriska
fordon som inte fort men ganska stadigt och gungande styrde mot huset.
Snart kunde vi höra honom ropa "hej, hej" i en hysterisk ton och vi tog oss precis
därifrån innan han kraschade rakt in i verandan !
Det tog lång tid den natten att bli lugn men som tur var hadde Skipper Vanvidd
med sig en massa flaskor som klarade sig bra och fram på morronkvisten var vi
som en stor familj. Fast någon artikel blev det inte denna måndagen förstås.
Moralen med denna historien är kanske att det är bäst att vänta på reprisen av
Trafikmagasinet om man vill ha en recension på den nya Saaben.
Om det inte finns någon moral finns det åtminstone utmärkta norska cyklar. Ha
en bra dag !
K.K.C.
Torsdag 12 juni 1997
Alternativa energilösningar - en ny folkrörelse !
Ännu en incident har inträffat vid Barsebäck. En lastbil har kört
ut från område med radioaktiva ämnen och detta upptäcktes först efter en vecka.
Ingen stor grej kanske men nog till att man ser nyttan av att man följer en utstakat
plan för att avveckla kärnkraften. Dock hellre ingen bagatell när man hör att
asfalt på området får brytas upp och att lastbilen kanske måste skrotas.
Det underlättar för argumenteringen för avveckling och de borgerliga partierna
får gå lite tystare fram i korridorerna.
Vi vill gärna att kärnkraftens död skall bli naturens bröd för att ta till en
platt omskrivning, men den utveckling som är på gång i omstruktureringen av energianvändningen
är inte lovande för naturen.
Det är som man hårdnackat har riktat in sig på biobränsle som en ny princip inom
energiområde och inte vill se de skadeverkningar som det medför. För det rimmar
inte med ett uthållig ekologiskt samhälle att t.ex. över hälften av Länsstyrelserna
skär radikalt i sina naturvårdande instanser eller att man ser ut att använda
storskaliga metoder på att få fram biobränsle.
Den känsliga frågan som ingen vill ta i är självfallet hur vi kan skära ned på
elförbrukningen i Sverige så vi inte får en kris med att stänga kärnkraften eller
behöver att ta död på naturen när vid stressar fram biobränsle.
Frågan är redan besvarat många gånger om genom propositioner som aldrig nått fram,
genom forskningsresultat som köpts upp av oljebolagen och tystats ned eller av
produkter som finns men som beläggs med orimliga skatter.
Vi är lite av miljöpartister i denna frågan fast inte akademiker, blå i kanten
eller fanatiker som vill tvinga på människor "riktiga " energilösningar.
Vad vi ser runt oss är en iver efter att lägga om energisystem, att i lunchrummen
diskutera enkla lösningar på egna energiproblem.
Vi vet hur lite av stimulans genom skatteomfördelningar som skall till för att
energisparande skall bli en ny slags folkrörelse. Människor som visar upp sina
nya energisnåla vedpannor, solsystem eller golvvärme och med darrande röst bevittnar
om hur de själva har arbetat med sina amatörmässiga hantverkskunskaper för att
lösa sina energiproblem.
Det snackas priser, kontakter och alla synas överens om att priset på el kommer
att bli så högt om några år att den ända utvägen är alternativa energikällor.
I Jämtland finns organisationen Kraft i Jämtland med medlemsinsatser från företag
och privatpersoner som tar sikte på att köpa in sig i natur och energiresurser
som nu försvinner ut av länet utan att det tas långsiktiga hänsyn till bl.a. energifrågorna.
Människor i stort har alla lite kunskap i energifrågor ut ifrån sin egen vardag
och det ser ut som regeringen inte riktigt har fattat att avvecklingen av kärnkraften
har tagit ner energiproblemen till en mer folklig nivå. Ser man inte detta, tar
man inte fasta på denna nya folkrörelse som kräver att energilösningarna förs
ut i småföretag och som småskaliga lösningar kommer hela energiomställningen att
gå i stöpet.
Det är dags att hejda de stora energibolagen som står redo att hugga marknadsandelar
med sina gigantiska vinstslukande maskiner. Låt de bli verktyg för underhåll av
befintliga system och servicebolag för den växande skara av småföretag med nya
idéer och redan beprövade, men tills nu, småskaliga olönsamma metoder.
Vi har en kompetens runt i landet på området som är fantastisk och där vi ligger
långt framme på världsbasis om bara vi åter bli att blint inrikta oss på biobränsle.
Norge kan sitta där med sina gaskraftverk som är så populära att ägaren, staten,
måste ge sig själv bygglov. Om de byggs kommer de om några år att bli olönsamma
och Sverige kan exportera sina kunskaper och erfarenheter om man nu börjar satsa
på verkliga alternativ.
Självfallet kräver det mod att satsa på den vägen, det handlar ju om ge tillbaks
resurser och makt till Norrland och glesbygden där man tills nu ohämmat hämtat
ut det man önskat för att huvudsakligen ge växt åt storstäderna och behålla en
centraliserat energikontroll.
Och incidenter i en storskalig biobränslesatsning kan också få katastrofala följder
som inte kan lagas lika lätt som att skrota en lastbil eller riva upp några hundra
kvadratmeter asfalt.
Om mångfalden och balansen i naturen görs om till en parkanläggning på biobränsles
altare kommer det att ta hundra år och mer att laga skadan.
K.K.C.
Måndag 16 juni 1997
Spendrups Storsjöyra - en öken !
Det är snart Storsjöyra i Östersund. En folkfest som livar upp i
Jämtland och som blivit en känd och respekterad festivalsbegivenhet långt utanför
länets gränser.
Artisternas växande gager gör att det inte är lätt att arrangera Storsjöyra. Man
tvingas gallra bland de dyraste. Men så är det ju inte alltid de dyraste som är
de bästa. Varje år har man hört rykten om att det är sista gången, men den rullar
igång ändå.
Det är ett gäng unga affärsmän som håller i det hela, dock med några oputsade
rockbohemer som snyggt alibi och smakråd. Och de har alla skött sig bra om man
får dömma av recensionerna.
Tills nu.
Nu har de gått över en gräns av osmaklig kommersialism som inte någon rockfestival
värd namnet skulle våga träda över.
De har kommit överens med Spendrup om att sponsra Yran och det är ju väl och bra.
Det finns ju musikälskare i näringslivet också.
Men festivalkommiteen ger Spendrup ensamrätt att sälja öl inom festivalområdet.
Det lilla men stolta jämtländska bryggeri med egna produkter får inte visa sig
inom grindarna med sina produkter.
Arrangörerna kan sitta och förklara, bläddra i kassaboken, lägga fram alla tänkbara
argument, men vi kommer att känna samma vämjelse över en sådan öppen prostitution
med ett icke-Jämtlänskt jättebryggeri, som redan påverkat länet på ett sätt som
gjort att Till-bryggeriet lades ned för några år sedan.
Inte av sentimentalitet, inte av välfärd eller snällhet men av ren entusiasm över
ett litet jämtländsk bryggeri skulle festivalledningen sänkt sina ersättningsmöjligheter
för att ge Jämtlands Bryggeri tillträde.
De kunde ha gått till kommunen eller andra Jämtländska företag och förklarat situationen.
Då hade de kanske fått höra om organisationen Kraft i Jämtland som vi skrev om
för bara för några dagar sedan och fått hjälp med andra lösningar.
Skall då Östersund aldrig komma ur denna köpmanfälla, där profitens tjänare alltid
skall nästla in sig med dåliga råd.
Först rebublikens President som låter sig köpas av McDonald och nu detta !
Man slår sig för pannan över snålhetens fantasilösa irrgångar !
Vi uppmanar alla att ha med sig små flaskor i fickorna, eller smita in på festivalområdet
eller genomföra en helt vanlig bojkott av årets Storsjöyra.
Tänka sig, gå omkring på Yran, törstig som en kamel i öknen och få bara jävla
spendrups öl att dricka.
Tur man inte är kamel, de skall ju ha en hel att dricka. Tur också att man inte
tänker närma sig en öken som Yran 1997 !
K.K.C.
Tisdag 17 juni 1997
Olofs spännande lindans
Äntligen skall Olof Johansson få sin revanssch och sena seger. På
centerstämman siktade han högt och skuffade undan moderaterna med en bestämd gest
och bryska uttalanden. Här skall inte has nåt samarbete med moderaterna.
Nu är det den heliga mittenalliansen som gäller. Olofs dröm, där centern äntligen
skall få flera sylar i vädret och ge partiet en plats på troféhyllan.
Åt helvete med alla tidigare otacksamma regeringskoalitioner, de såg ju aldrig
Olof Johanssons geni och ståndaktiga politik.
Men nu är det Göran, den raka, trevliga och pålitliga partiledaren som verkligen
förstår Olof och hans visioner om en stark mittenallians och hur socialismen skall
läggas undan på ett snyggt sätt.
Även om centern får 3 % i nästa sommars mätningar, skall Olof stå med sin stolte
knix på nacken och segla rakt in i den vakra rödgröna horisonten.
Tyvärr är det bara han själv som ser den.
Hans höga spel kan lyckas, om den kommande så kallade högkonjunkturen ger medvind
i seglen för arbetslöshetsbekämpande och han lyckas övertala Göran om att genomföra
så många borgerliga krumspång det bara går. Skattelättnader, lite nådagåvor och
en samlad front mot Bildt och hans moderater.
Annars händer det som centermedlemmerna sitter runt i Sverige och tänker på, att
man kanske skulle gå över till moderaterna och skita i detta Johanssonska spel
med fienden.
Vad som än händer ser det ut att bli ett spännande valår där vi kommer att se
många rafflande debatter.
Vi hoppas miljöpartiet och centerpartiet inte glöms bort, inte kds och folkpartiet
heller. Vi tycker om så många av partiledarna, när det kommer till debatter och
ställningskrig, var och en har sitt eget sätt.
Nu är det upp till media att släppa fram alla och inte bara sätta in allt krut
på Persson, Bildt och Johansson.
Men Johanssons väg mot valurnan, gott folk, det blir en spännande thriller där
vi säkert får dra efter andan mer än en gång.
Skall Olof klara vandringen på linan utan skyddsnät.
Och utan Carl Bildt att fånga upp honom om han ramlar...
K.K.C.
Onsdag 18 juni 1997
EU-fodralet är klart !
Idag blev äntligen EUs nya fodral klart efter hårda manglingar,
sittningar och middagsbespisningar där alla försökte övertyga varandra om att
deras mått på fodralet var det bästa.
Det som vann blev miljögrönt, i kamuflagefärger och små gula blommor med texten
Euro på.
Nackdelen med att den bara kommer att finnas i en storlek trots att den skall
bli obligatorisk är ett bekymmer, men Göran Persson var ändå nöjd.
Han kom hoppande ut iklädd fodralet, stödd av en säkerhetsman. Lite trött och
vimmelkantig av all mat och lustigt konfererande.
Nu såg fodralet något trångt ut på Göran, man kunde gissa att flera personer hade
hjälpt till att kränga på det. Vart enda överflödigt kilo låg i korvstaplar nedöver
kroppen och benen var hårt sammanpressade.
En journalist frågade om fodralet inte var lite snålt tilltaget i måtten, men
Göran bara skrattade och sa att det var gjord i elastiskt tyg och försökte böja
knäna för att demonstrera. Något som resulterade i att han nästan ramlade över
fotograferna och journalisterna.
Vår tanke gick självfallet till Helmut Kohl och andra med lika omfattande kroppshydda
men vi sa inget.
Vi är däremot skeptiska till hur Europas utveckling skall bli när man använder
ett toppmöte för att ta fram en, för oss fullkomligt opassande och obekväm europeisk
nationaldräkt som till råga på allt skall vara obligatorisk på alla fester och
högtidsdagar !
K.K.C.
Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.
Multimedia ArtHouse, 1615, S-834 97 Brunflo, Sweden.
Tel: +46 63 75 90 11 Fax: +70 616 90 94 Mob: +70 601 90 50
Internet e-mail: redaktion@skandinaviskkommentar.com
Design by Kjell K. Castberg
Graphics by Multimedia Arthouse
Copyright © 1997
|