LÖRDAG 31 JULI 2009: Stockholmsredaktionen Så har vi kommit till Stockholm. Vår inkognito redaktion väcker vår begeistring med sitt underbara läge på Söder. Högt upp i ett penthouse, med utsikt över vattnet, riksdagen och slottet känner vi oss som menade för denna huvudstaden. Vi känner oss positiva. Något av våran arga attityd känns som den runnit av oss på väg bort från Jämtland, där vi alltid fann något som det gick att kritisera. Här får vi kanske bo oss in lite och gå på en del smällar innan vi tar fram rödpennan. Vi lämnade redaktionshuset i Jämtland till det pensionerade spionparet från England, som tyckte det var mitt i prick att bo där ute i skogen, lagom svårtillgängligt och utan insyn. Vi har ändrat staben en smula. Konstnären Wara åkte till Trondheim för att bistå vår Trondheimavdelning, J.T.S håller har återgått till att finnas på länk och Rolf blev kvar som en sorts vaktmästare på redaktionshuset i Jæmtland, där han kan fortsätta med sin vedhuggning i samma frenetiska takt, medan han tänker ut nya idéer och uppslag till tidningen.. I Stockholm har vi fått två ny kvinnliga medarbetare, ett perfekt tillskott till vår sära manliga kultur. Lena, som känner staden och vet hur slöa kolumnister skall sparkas igång och med kontakter för att få viktiga möten och intervju på plats. Hon ståt också för det språkliga, håller reda på våra tider, och är inte rädd för att påpeka det ena eller det andra om det redaktionella innehållet. Anna M. Pullitzer är vår nya skribent. Vi misstänkte att hon blev anställd för sitt fina efternamn, men hon har faktiskt den enda bloggen värt namnet här i Sverige, där hon skriver om ångest, vardag och kärlek på ett unikt sätt ! Hon har gått med på att skriva för oss på villkor att hon aldrig nånsin skall syns på bild, kan skriva när det passar henne, och att man aldrig frågar om hennes farfars morbror, som har gjort hennes efternamn så känd. Vi kan leva med såna villkor, om vi får en som kan skriva och inte är mer ambitiös än vi själva är. Karriärmänniskor har vi ingen plats för på Skandinavisk Kommentar. Vi tackar alla som kom på invigningsfesten under helgen, då vi hade öppet hus för de speciellt inviterade. Carl var på strålande humör som vanligt, fast hans fru hånglade med en folkpartist under talet till Reinfeldt, men annars kom och gick människor utan några större konflikter. Lär om Lotta Gröning var sur på oss, tyvärr, och menade vår krönika hör om veckan var ett personlig påhopp. Eller om det var för att hon fick problem med att få hästen in i hissen och fick lämna den utanför som gjorde henne ilsken. No hard feelings, är vårat motto här på redaktionen. Men hissen kan vi tyvärr inte göra något med. Thell (Lotta Gröning, till höger ute ur bild) Nytt torg! Ny horisont! ONSDAG 29 JULI 2009: Storsjöyran, St.Olavsfestivalen och hur en slipsten skall dras... Vi gratulerar Östersund med högtiden Storsjöyran. I sanning en julhelg för många Jämtar.Vi gratulerar också med nytt torg, minsann ! Som invandrad norsk klarade jag aldrig av vissa av de svenska riterna. Som midsommar, sista april firandet, eller Storsjöyran. Festivaler har aldrig varit min starka sida, får jag väl tillägga, och jag skall sluta kritisera denna Östersunds stolthet och bara önska de lycka till. Vädret ser ut att blir bra, och Yran är en sådan festival, som nästan alltid har vädret på sin sida. I Trondheim är det St.Olav Festival. Den är inte alls att jämföra med Storsjöyran. Det är en festval för en mer mogen publik, med mycket klassisk musik och jazz. Mer lämpad för strövande poeter som vill leta guldkorn utan stress och kravallstaket. St. Olavsfestivalen sträcker sig över en vecka och med konserter lite överallt i stan. Förra året fick jag med mig några underbara konsertupplevelser under St.Olav, och jag hoppas det sker i år också, då jag tänker stanna här och inte irritera Jämtarna med min närvaro. Men mitt kusinbarn spelar på Yran i år, så passa er jävla noga, det kan lätt bli ett norskt Big Bang för hela slanten, i min frånvaro ! I Trondheim har svin-influensan blivit ett lika tacksamt ämne i nyhetstorkan som i Sverige, verkar det som, och på apoteken här är desinfekterings-medlen slut..??!! Jag är spänd på hur det kommer att se ut i Stockholm när jag kommer dit om fjorton dagar. För jag lämnar nu min hemby för Sveriges huvudstad. Det blev svårt att sitta här och skriva på svenska. Och för nära till de minnen jag tänkte skriva om. I Stockholm finns minnen knutna till den gång jag var ung och vi fick ständiga kulturella kickar från svensk film, teater och musik. Trots alla mina år i Jämtland, och Republikens skämt med med 08'or att göra, blev aldrig mina positiva bilder om Stockholm förstörda. Ännu älskar jag Stockholmsdialekten och ser fram emot att erövra huvudstaden på mitt osynliga sätt. En fantastisk sak hände i Östersund denna veckan! Ett gäng ungdomar ockuperade ett hus som stått tomt i lång tid, kunde Länstidningen förkunna. Det var på tiden, tänkte jag! Yes, lite upproriska takter äntligen! Den svåra bostadssituationen var en av orsakerna till att jag flyttade därifrån. Många med mig har förbannat bostadsbolagens nålsöga för nya hyresgäster. Och svurit över den allmänna bristen på lediga lägenheter och en allmän usel lokal bostadspolitik Här tog några ungdomar saken i egna händer, och på en bild såg jag till och med en anarkistflagga, som hängde ut genom ett fönster. Dom till min förvåning när jag får se en kommentar till artikeln, där Moderaternas representant i Jämtland kommer till ungdomarnas försvar, och skriver som om Moderaterna är alla husockupanters stora beskyddare! Jag skrattar högt, men skrattet fastnar lite i halsen då jag får veta mer om denna så kallade ockupationen. Den skedde nämligen i överensstämmelse med bostadsbolaget som äger fastigheten, och var planerat som en aktion på 24 timmar. Även polisen var på besök och så till att ungdomarna hade ordning på torpet. Kanske bjöds de på bullar och kaffe, sponsrad av Moderata Paritet..?? Vi har drogfritt, och alkohol är förbjudet, uttalade sig en representant för aktionen?! Kanske rökfritt också..??!! Av och till förfäras man över ungdomen! För inte att snacka om på vilket sätt dessa ungdomar drar anarkistflaggan ner i skiten! Skäms på er! Vi skall skicka upp en aktionsgrupp från AFA, och visa er hur en slipsten skall dras! Vi måste hjälpa undomar bort från utanförskapet, säger moderaten Pär Jonsson (M) (för mamma) PapaFahr ONSDAG 24 JUNI 2009: ETT KINDEREGG, TACK ! Jovars, vi tycker också det är bra att Saab blir kvar i Sverige. Vi tycker om att Norge på den här bakvägen äntligen har kommit åt en svensk industri. Det var ett smart drag. Ingen förväntade en sådan affär. Så många arga grindpojkar vid varje svensk industri som säljs, och lika många snåla Peer Gynt som bara vill ha det så billigt som möjligt. Men ha inga söta drömmar om ett levande Trollhättan, industrilokaler fullt med alla arbetare som jobbat där i alla sina år. Om några år har hela produktionen flyttats till ett garage på Hamar och till Säffle, där kunder kan beställa en Saab som går i 280 knyck och har en motor som kan lyfta en Boing 737. Så blir det bara. Vi har haft en Saab 99 här på redaktionen. Vi glömmer det aldrig. Efter att ha skickat Thell på socialen med två sjuka barn som grät hela tiden, fick vi 15 000 för att handla en Saab 99, 85 års modell och vi hade plötsligt en firmabil. Nu är det läget för att skicka Thell till socialen igen, efter den fruktansvärda artikeln om Iran den 16 juni, som vi fick otroligt mycket kritik för. Mest hotbrev faktiskt, om att flytta hela tidningen till en avlägsen plats i Iran och inte visa oss i Sverige på ganska många år. Nu tvingas jag, en stackar poet och seriöst arbetande författare på en lusen författarlön, rycka in och göra en analys av affären med Koenigsegg. Alla svåra minnen om vår Saab 99 kommer som på beställning, vältrande över mig och det är svårt att upparbeta några nationella känslor över detta bilmärke. De som bytt något under huven på en Saab 99 vet vad jag pratar om ! Trots att jag är mera svensk än norsk, mycket mera svensk än Thell, en särskild andra hands svensk, som bara smitit över gränsen och rullat runt på en räkmacka av ord. För oss som var närmare ett banklån för ett Kinderegg, är även dagens nya Saab som ett Koenigsegg att räkna. Snygga är dom och bra reklam i TV har dom alltid haft. Nu får dom de ägarna som de alltid drömt om. Ägare som inte är blyga för att begära en fruktansvärd överpris. Och sanna mina ord; Saab kommer att bli den mest exklusiva bilen i världen, inte snack om saken. Men Trollhättan...? Glöm det ! De som köper morgondagen Saab, vill inte stå i en korsning och se en likadan bil köra förbi på grönt ljus, medan de står och trycker sin hemska maskin ner för rött ! Man kan säga att det är straffet för att vi inte tidigare insåg det potentiella av denna vackra bil för länge sedan och stoppade utförsäljningen till GM. Nu är det bye, bye, Saab. Med gnisslande tänder skall svensken se hur Saab blir en halvnorsk, svindyr bil, som de aldrig får råd att köpa. Ett Kinderegg tack ! PapaFahr TIRSDAG 16 JUNI 2009: IRAN, MEDIA & OBAMAS ÖNSKEDRÖM Jag kommer ihåg då jag bodde i Kirkenes, Finnmark, längst norr i Norge, på början av 80-talet. Jag jobbade som fiskare, sedan som gruvarbetare. Då var det mycket populärt att åka till Murmansk och ta med sig jeans och andra västerländska prylar och byta mot sprit och billiga ryska souvenirer. Jag tyckte redan då att det var osmakligt och jag har ännu inte varit i Murmansk. Nu har de ”allt” i Murmansk; jeans, musik och en slags demokrati. Efter västerländska mått för snäva och diktatoriska förstås. Nu åker norrmännen till Sverige och handlar billigt. Utan att ta med glaspärlor till infödingarna, men attityderna är inte att ta miste på. Stöddiga är de med sin överlägsna valuta och sin enorma oljefond i ryggen. Jag är ju själv norsk, men tycker fortsatt illa om att ”hjälpa” länder på det sättet. Att grannländer som Norge och Sverige skall ha valutaskillnader och gränskontroller är mycket olycklig och inte värdigt det man så gärna vill kalla demokrati. I det större perspektivet ligger Iran och blöder efter valet. Vi vill så gärna åka dit med våra jeans och vår demokrati och frälsa landet från elände. Vi säger till oss själva att nu när Obama är president, så måste ju Iran bli ”fritt”. En Islamisk stat är ju inte att lita på. Men hur är det att vara fattig och arbetande i Iran idag? Vart finns nyheterna om att fattigdomen långsamt är i färd med att bekämpas i ett av Mellan-Österns största länder? Vad är det för krafter i Iran som vill ha öppenhet, Amerikanisering och demokrati? Denna frihet, som de Baltiska länderna nu lider under, som Tjeckien plågas med nynazism av, och som Ukraina och andra forna Sovjetstater desperat letar efter. Med alla tänkbara ”demokratiska” medel... Kan det rent av vara så, att det är dom som har råd att lämna Iran för semestrar och utbildning som skriker om valfusk? De lyckligt lottade som har parabol och Internet, som även har möjlighet att stödja alla försök på infiltration för att störta en opålitlig Islamisk stat? Historien upprepar sig alltid och vi ser inte ut till att lära oss något. Vi tror att ett plundrat Irak är fritt bara några år efter en katastrofal invasion, så kort är minnet. Eller så är det inte oss det är fel på, vårt minne är kanske bra... Men media får oss att minnas saker som inte riktig stämmer, eller hur? Media ger oss bilder rakt in i folkhopen, dramatik är det de lever av. Media vill ha ett uppror eller krig i direktsändning. Det är viktigt att komma ihåg. Vi skall också komma ihåg att Ryssland har klarat sig förvånansvärt bra från kommunism till den slags totalitära demokrati de har nu. De slår vakt om saker som de ser som viktiga för sin nationella självkänsla, utan att sälja landet billigt till en ideologi som nu skakas av enorma finansiella korruptionsskandaler. Själv säljer vi ut allt som kan säljas, som i panik... Media försöker intala oss att vi snart återhämtar oss. Snart har vi återhämtat oss till nya konflikter och krig mot allt som är marknadens stora fiende. Nu är det Islam, Turkiet och Iran och Afghanistan, som måste renas, för att lyckan i vår västliga trädgård skall upprätthållas och växa. Medan högervindarna blåser starkt i Europa. I Israel sitter den hårdaste regering på många år. Faller Iran nu, som på beställning, så är det något annat än valfusk. Nämligen början till bygget av en ny, så kallad demokratisk korridor mellan Fjärran Östern och Europa, där västvärldens marknadskrafter kan ta spjärn mot Kina och Ryssland. En önskedröm för USA och Obama, men tyvärr också en önskedröm för alla högerkrafter i Västvärlden. Jag kommer ihåg de som kom berusade tillbaks från Murmansk. De hade inget att berätta om människorna där. Ingen världens ting. Läser jag media i dag, får jag samma känsla. Thell TORSDAG 4 JUNI 2009: FÖRDÄRVA UNGDOMEN ! GÖR PIRATER AV DOM ! Någonting är nytt! Piratpartiet har kommit! En ny, arg röst har trängt sig fram! På den våg av indignation och vrede som så många svenskar känner över Alliansens råa utspel. Kontrollen över Internet var droppen som fick många att reagera hårt. Där de satt hemma. Uteslutna framför datorn utan att få tag på sin sociala kontakt. EU-valet blir plötsligt en möjlig öppning!! Etablerade politiker i de likriktade partierna darrar aningen av skräck ! I skräck över att inte denna gången kunde glida in på sina vanliga räkmackor till en njutbar pensionstillvaro i EU-parlamentet. Piratpartiet har inte många svar på våra existentiella frågor. De är politiska amatörer. Lite som politiska vildar. Men de har en kunnighet om ny kommunikation som ingen andra partier har. De är inga rasister. Det är svårt att vara rasist om man tror på fri kommunikation! Så gå ut alla ungdomar i alla åldrar! Rösta in dessa vildar i gubbträsket ! Låt oss se ett frö växa i EU-betongen! Rösta bort alla medelålders män och kvinnor i alla andra partier! Bort med dom bara!! Med en ny kommunikation kan vi kanske styra Sverige in på en lite mer human färdväg! Lita på ungdomen! Ha tålamod! Tro att även amatörer kan lära sig att trycka på en omröstningsknapp! Vi vet med säkerhet att ingen av de etablerade partierna är att lita på. Där vi befinner oss... Där man inte kan skilja lågkonjunktur från högkonjunktur. Där även finanskrisen är som en slags influensa man aldrig blir drabbad av. Så gå och rösta, mina mycket trötta vänner ! Dags för en uppryckning. Dags för lite städning i leden. Din röst är så tunn, jag vet. Men nu skall den ta ton !! ....och i riksdagsvalet nästa år, kan du skrika av full hals ! ONSDAG 20 MAJ 2009: In med Piraterna ! Valet till EU-parlamentet 2009 den 7 juni är ett mycket viktigt val. För unga människor och alla vi som inte ser något slags hopp i de etablerade partierna. Tack vare FRA-lagen har det uppstått en sådan blotta av de etablerades organ, som helt klart visar att det är frågan om helt könlösa varelser utan representativt värde. Vi kunde se att den etablerade stake bara var en produkt av tomt prat från en sedan länge tillskansat maktposition. Det stod pinsamt klart för alla som vet lite om hur Internet fungerar, att deras kunskap om dagens viktigaste kommunikationsmedia var obefintligt. Bara ignoranta och självsäkra, något som brukar känneteckna maktmänniskor i min medelålders generation. Toppen på ignorans var Pirate Bay-målet, som bara gjorde blottan ännu större. Men skapade en ny möjlighet i politiken: Piratpartiet. Så vad är nu detta Piratparti? Vi vet inte riktigt och det är mitt största argument att få unga att rösta på dom. Vi vet att de vill skydda Internet, stoppa avlyssning och tillåta fildelning. Det räcker. Att de har en slick partiledare som Rickard Falkvinge som babblar om medborgarrätt är synd. I lördagsintervju med en driven radioreporter som Thomas Ramberg, kan man tro att det är någon från Sverigedemokraterna, så svamligt blir det. Thomas Ramberg hörs förtvivlad ut. Nu vet jag att Piratpartiet inte är några Sverigedemokrater, bara mycket oerfarna i politikens regler. Det är något vi behöver. Unga människor som har stor kunskap om mycket annat än politik. Som utan respekt för de etablerade spelregler kan ta för sig. Det är en slags kaosteori jag förespråkar. Politiken i Sverige och Europa är i stort sätt död, och vi måste nu passa på att slänga in brandfacklor för att skapa nya ideologier och ny framtidstro. In med så många obekväma unga människor i politiken som möjligt. Börja med EU-valet, fortsätt med en stor valseger nästa år. Låt båda Alliansen och Socialdemokraterna hänga på gärdsgården och skämmas för att de har försvårat och mystifierat något så enkelt som politik i alla dessa år. Kanske vi någon gång blir av med alla dessa utskott, svågerutnämningar och eviga utredningar, som vi har lurats till att tro är den enda rätta parlamentariska vägen. Bort med politiker som Marit Paulsen, som vill förbjuda halal-slakt. Bort med alla politiker som ser Bryssel som ett karriärlyft. In med Piraterna ! Thell   FREDAG 13 FEBRUARI 2009: Kultur, Carnegie och strutsernas paradis Kulturutredningen är det heta ämnet i dagarna. Självfallet är det en floskelutredning som får alla bidragssökare, kritiker, kolumnister och alla andra som inte kan säga vad kultur är, att darra och bäva. Alla cementerade kulturinrättningar som är mer borgerliga och uteslutande än någon borgerlig regering, är livrädda för att förlora makten. Att sitta och vänta på en positiv och revolutionerande kulturpolitik i det redan eländiga kultur-Sverige är som att hoppas på sommar i februari. Att tro att det ur den socialdemokratisk askan skall växa fram en vacker blomma genom högerpolitiken parkettgolv är kanske lite väl optimistisk. Vi är säkra på att den borgerliga regeringen inte har en aning om vad kultur är, eller vad de skall göra med kulturen. De behöver den inte. De var på teater som barn och såg Rövarna i Kardemomma by och har en kusin som misslyckats i sina studier, men som lyckades bli en rik konstnär. Det lättaste vore att sälja ut hela skiten och det ligger mellan raderna i hela utredningen. Vi kan förstå den önskan. För Sveriges kulturbyråkrater har inte fått ny regering. Överallt i kultursystemet finns fortsatt en socialdemokratisk maktstruktur som inte ändras över en regeringsperiod, och som inte frivilligt lämnar sina poster eller hjälper till med att alliansanpassa kulturen. Snacka om remissinstanser för denna utredingen ! Tidsanpassning är annars ordet som gäller för kulturpolitiken. Många människor måste gå i pension och en ny borgerlig förvirrad kulturmetod måste skapa kaos, innan vi kan se en annan kulturpolitik. Ungdomen måste in och röra om. Somliga gråter efter Mona och ber att allt skall förbli som det alltid varit. De flesta har redan glömt hur kulturen sakta men säkert bröts ned och såldes ut, under hela 90-talet, med början i mitten av 80-talet. Av en socialdemokratisk regering, som kastat av sig sin ideologiska kappa mot ett glättigt marknads- och kapitalskydd. Vi kan endast hoppas på ungdomen, och att finanskrisen skär så djupa sår i vår perfekta samhällskropp, att kultur blir den medicin som ett folk behöver. För det behövs ett tänkande som ligger långt bortom den grund som all svensk kultur bygger på, adel, familj och elit. Så vi föreslår att vi börjar bygga utifrån det vi ser rasa omkring oss. Bygg ateljéer och konsthallar i statlig regi överallt. Sälj inte ut våra konstnärer som allt annat som redan sålts ut, och ge en minsta garantilön till de stackar jävlarna som är så "dumma" att de vill ägna sitt liv åt konsten. Ett söndertrasad Sverige behöver alla konstnärer de kan få för att bekämpa den depression som kommer ! Vi på denna tidning trodde väl aldrig att vi skulle behöva ta Mats O. Sundqvist i försvar. Med sina ryggdunkare och ja-sägare omkring sig, blev han till tider väl framfusig och arrogant under sin tid som finansman i Jämtlands Län. Vi påpekade detta många gånger. Många var de politiker, byråkrater, journalister och köpmän som låg som små flåsande hundvalpar runt hans fötter. Allt han sa blev lag. Det var vämjelig att se på, även på säkert avstånd. Nu är det ingen som kommer till hans hjälp, när hans företag rasar. Han har blivit en tacksam syndabock som skall symbolisera vår reningsprocess från finanskrisen. Den vi här talar om är en av dessa kapitalister som alla samhällen behöver. En konstnär när det gäller att omsätta värden och få kapital att växa. Att ingen tordes gå emot honom och visa honom bättre till rätta i hans blinda konstnärliga iver, kan man inte lasta honom för. Kapitalister som Mats O. Sundqvist behöver någon som säger till, och läxar upp dom, om de försöker sätta sig som kung, eller vill bygga imperium i sitt eget län. Att samla på pengar och värden är en gåva man måste handskas med i ödmjukhet, som alla andra konstnärliga talanger. Ett litet samhälle kan inte ha småkungar som för oss tillbaks till statartiden. Det finns andra sätt att använda pengar på, som kommer vanlig folk tillgodo, än att bygga dyra skrytbyggen och göra tafatta försök på att skapa sig ett imperium. Det hade ingen politiker ryggrad att påpeka. Ingen vill kritisera en miljardär med stora bjudningar. Vi tror Mats O. Sundqvist skulle ha lyssnat, faktiskt. Vi tror han kommer lyssna bättre efter det som hänt. Att bli slaktat av Carnegie är inget skämt. Carnegie är en samling skrivbordskapitalister som inte har en uns av talang eller konstnärlig läggning för sund kapital. Det är ett gäng idioter, som nu har hittat en syndabock som kan skapa rubriker de själva kan dölja sig bakom. De har ingen aning om vad kapital är, annat än på pappret, och är en av de verkliga syndabockarna i den svenska delen av finanskrisen. Det är ingen tvivel hos oss om att Mats O. Sundqvist kommer att göra rätt för sig om han får chansen. En såpass kapitalist är han, med såpass ryggrad. De finns inte i mängder. Det är ont om kapitalister som har viljan att satsa pengar i sin hembygd och göra så gott de kan med sina pengar. Ännu mer ont är det om politiker, journalister och köpmän m.fl. som törs säga till, och låter bli att korrumpera sig för att behålla makt. De skulle skämmas för sin tystnad nu. Man kan se hur de förtvivlad tänker hur de nu skall hitta en ny miljardär att slicka. Carnegies ynka springpojkar är de, och vi skall komma ihåg dom när vi går runt på Stadsdel Norr i Östersund, som är byggd på deras smicker och korruption, men som skattebetalarna nu så surt får betala hela notan för. Tacka gudarna för att de inte fick tid att klubba genom skattekronor till skrytbygget Björntanden på toppen av Frösön ! PS: Om man står och ser utöver ett landskap med tusentals strutsar med huvudet i sanden, kan man få för sig att det är Sverige, som på det här sättet försöker komma över finanskrisen. Thell ONSDAG 31 DECEMBER 2008: NYÅRSKRÖNIKA 2008 Julen i Jämtland lyser som de gamla goda jularna det här året. Vit snö, juldekorationer, pyntade julgranar och redaktionell samhörighet. Vår skeva julgran, som blev hastigt fångad med kniv och hammare en sen natt, ser lagom bra ut nu. Waras stora målning på 1,5x3 meter, hänger som en slags högtidlig symbol i storrummet. TVn har vi äntligen slängt ut. För gott. Med ett trimmat Internet och länkar som sömmar sig en aktiv och världsnyfiken redaktion, har TV blivit överflödig. Den har alltid varit en källa till frustration ändå, här på redaktionen. Den liksom överflödade hela kroppen som ett gift, i all sin onyttighet. Nu för tiden kommer även Rolf in, och sitter långa stunder och kan låta vedboden vara. Medan han lyssnar på en udda radiostation i New York, för att få en hum om vad som håller på att hända där borta. JTS förbättrar sitt jättelika centraldammsugarsystem. Som inte är för dammsugare, men för de fyra marsvinen han skaffat. Hundra meter med genomskinliga plaströr som går kors och tvärs i huset, mellan de olika stationerna med mat och vila för de bortskämda kräken. Han har kopplat in julbelysningen utomhus till marsvinens förflyttningar. Med sensorer som känner av rörelser, skiftar belysningen i alla färger. Då han ville börja koppla alla julljusen inomhus på samma system, fick vi sätta stopp. Men det är trevligt att ha dessa djur springande förbi, upp och runt. Det är för visso några sociala varelser. En av dom brukar sitta och titta över skuldran min, från sin position uppe vid taket, när jag skriver. Lite läskigt det, kanske. Han blev snabbt döpt till Rupert. I köket har vi en stor skärm kopplat till Internet och vårt eget intranet, för snabb uppdatering och kontakt med våra korrespondenter på videolänk. På självaste julafton fick vi ett hisnande reportage från P.O, inifrån Iran, som gjorde att vi blev sittande mållösa i säkert en halvtimme efteråt och tänkte. Här sitter vi i Skandinavien och blir matade med information till vi inte längre tänker på det. Men i våra celler lagras informationen. Indoktrineringen om de hemska arabiska människorna och den djävulska muslimska tron sitter i oss som reflexer. Man kan tro sig fördomsfri, men det är bara på ytan. Får man se ett sådant reportage, på självaste julafton, mitt i ansiktet på vårt fantastiska julevangelium, så att säga, blir man ställd. Det är inte en tvekan om att vi hela tiden blir förda bakom ljuset. Hur lång tid har det tagit för att få bort bilden av Sambo och den massiva informationen om Afrika, genom alla kolonialistiska medier? Om de är borta alls. På djupet av oss. Erkänn att du förväntar att en Afrikan kan dansa och slå på trumma... Att tro av vi under vår generation skall få tilltro till araber, och behandla den muslimska tron ut ifrån vårt så kallade syn på trosfrihet, är tyvärr inte särskilt troligt. Krigen i Irak var först och främst ett krig mellan kristna och muslimer, oljan var ett medel för att kunna hålla invasionen gående så länge som den gjort. Med media som hela tiden backar upp under lögnerna. Så vad kan Barack Obama´s muslimska pappa ha gett den nya amerikanska presidenter för influenser? Är det troligt att han kan förhindra byggandet av ännu fler murar i de västliga tankar och landskap? Tyvärr tror vi att Barack Obama redan är en bakbunden president. Att bli tvungen att ta in Hillary som utrikesminister, ser vi som en stor förlust för honom. Det betyder att han i stort kommer att bli som en rockstjärna i det Vita Huset. Vi hade hoppats på att han med kraft kunde ta hand om sitt USA, och ägna mindre tid åt att vara herre på täppan i världspolitiken. Men med en utrikesminister som Hillary Clinton, som har starka kapitalägare med smutsiga affärer på agendan och flera skumma politiska maktstrukturer bakom sig än någon annan, kommer vi inte att få se USA mera ödmjuk. Det kommer att bli samma fight om världsherradömet som förut. Hårt drabbat ekonomisk som USA är, på grund av Irakinvasionen och finanskrisen, kommer dock landet att bli tvungen till fler reträtter än segrar. Men Hillary kommer att avslöja sig som en lika aggressiv politiker som många manliga och även republikanska föregångare. Med kristna floskler kommer Barack Obama få stå och lugna sin förväntansfulla publik. Den milda blicken och de knäppta händerna kommer knappast att blidka de kapitalintressen som styr USA. Ej heller nedkalla de stora reformer som behövs för det amerikanska folket och den tragiska utrikespolitiken. Oroshärdarna kommer under 2009 finnas under Indiens regim, med Pakistan och Kaschmir i centrum för det kolonialistiska kriget mot muslimer, något som kommer att förvärras genom USA och Europas militära insatser i Afghanistan. Här i Europa kommer vi att slita med den finansiella krisen under lång tid. Det går inte längre att upprätthålla en kontrollerad invandring med murar och staket. Vi ser det som något positivt. Rädslan för de okända invandrarna finns i våra huvuden och vår kollektivt inlärda medvetenhet. Som vi måste ta tag i och ändra på. Man tar sig för huvudet dock, och undrar om någonting kan ändras i vissa människors inskränkta värld, då man följt debatten om fildelning på Internet. De stackars skådespelare, författare och andra som skriker i kör om förlorade intäkter, kan inte se att de är lydiga och nyttiga idioter för de stora bolagen. Som aldrig orkat lägga två pinnar i kors för att utveckla sin distribution. Alltid har de varit vana vid att kunderna kommer springande. Nu tror alla att en lag kommer att stoppa fildelningen, men det tror vi inte alls på. Vi vet, att tack vare fildelning har flera människor, och många fattiga som aldrig har råd att köpa en CD, fått tillgång till olika artisters musik. Det är patetiskt att höra artister som Neil Young och Bob Dylan uttala sig mot fildelning och MP3-formatet. Tack vare Internet och lågkvalitativa versioner, har dessa herrar fått tusentals av nya fans i hela världen. Inget skivbolag i världen har kunnat ge dom en sådan marknadsföring. Man måste också komma ihåg att fildelning är en konst som man måste behärska. I denna windowsvärld med alla elaka virus, måste man faktiskt veta vad man gör, om man tankar ned film eller musik. Virus läggs ut av motståndare till fildelning, i de flesta fall. Avundsjuka, små människor, som springer finanskrisskaparnas ärenden. Till alla motståndare i Sverige mot fildelning, kan vi lugna er med, att nu kommer faktiskt dom flesta att använda dessa feta, lata storbolagens nya tjänster. Man kommer att köpa musik på nätet från godkända länkar för att slippa strul. Hur svårt var det, egentligen? Att göra produkterna lättillgängliga...?? Vi som använder oss av fildelning, kommer fortsatt att göra det. Vi kanske också delar med oss av andra saker! Vi kanske handlar på second hand ! Tänk på det ni !! Kom nu bara inte med argumentet om barnporr. Det är ett billigt argument, när man lever i en värld där man uppmanas att gambla, supa, slåss och ha sexuellt umgänge på alla tänkbara sätt genom de flesta TV-kanaler. Att strypa porren på Internet och TV är en enkel sak. Men politisk omöjligt i ett samhällsmaskineri som gjort sig beroende av pengar från den mycket kapitalstarka porrindustrin. Nu är temperaturen amper på redaktionen, vi hatar alla denna debatt. Vi vill gärna svära och slå i bordet. Hur många gånger vi har fått stryka, och redigera om avsnittet om fildelning, har jag inte översikt över. Rolf gick till slut ut i vedboden för att avreagera. Dagen före dopparedagen, på länk från Stockholm, kom vårt nya tillskott till redaktionen, Lena, som har bidragit med en satsning på vår kulturella del av tidningen. Hon är vår länk mellan oss och förlaget i Stockholm, som skall ge ut våra artiklar och politiska skrifter. En korrekturläsare, journalist och kulturmedarbetare i en och samma person. Av P.O. har hon fått nyttig information om takten och den röriga strukturen i vårt redaktionella arbete. Med rådet att försöka hålla sig så långt borta från det redaktionella nästet som möjligt. Hon kommer mest att ha kontakt med vår kulturella redaktör, PapaFahr. V år egen presidentkandidat i den nya Republiken Sverige ! Han har, (i väntan på regimskiftet), hand om konst, kultur & sexus, plexus. Han ger i tillägg ut egna skrifter av olika slag, och står som Skandinavisk Kommentars ansvariga utgivare. Vår egen taniga målvakt, som JTS brukar kalla honom. Vi satt där runt köksbordet, Wara, JTS, Rolf och jag och fick Lenas rapport. Det var en speciell, högtidlig stund, eftersom alla de tidigare kvinnliga förmågorna lämnat oss. De stod inte ut med röran och de hätska diskussionerna, förvrängda kvinnoperspektiv och en skev arbetsfördelning. Nu var vi lagom pyntade och anständigt klädda för videosamtal, och gav ett intryck av etablerat lugn på en sansad tidningsredaktion. Förutom att PapaFahr stod vid spisen och rörde i en stor gryta med chicken curry, något man inte ser på varje redaktion. Av all bra information och rent skvaller från Stockholm, var den roligaste nyheten att Vänsterpartiets Lars Ohly i protest hade lämnat det sista socialdemokratiska gröngölingsmötet med miljöpartiet. Genom att ge Mona Sahlin fingret, proklamerade han högt och bestämd; ”Tack för oss! Vi kör själva” (något som av många tros komma bli deras paroll vid nästa val) sedan tågade alla Vänsterpartister ut ur lokalen. Vi skålade på länk för Vänsterpartiets mod. Och vi skålade för Lenas goda, redaktionella arbete med Ett Jävla Tryck. Boken med Skandinavisk Kommentars första artiklar från 1996/97. Som nu finns på Vulkan Förlag och i framtiden kan bli en ny lärobok för alla blivande samhällsvetare. Viktiga artiklar från två av åren i den hemska Göran Persson-eran i svensk historia. Plus annat smått och gott. Så tillslut, denna förbaskade listan som alla nyårskrönikor tydligen skall ha. Vår lista innehåller spådomar för 2009: 1. Obama blir Vita Husets första rockstjärna med löften som kom av sig 2. Fremskrittspartiet & Høyre bildar under hösten regering i Norge och blir en del av EU, det visar sig att Norge i många år har varit fullvärdig medlem i EU, i smyg. 3. Ryssland ockuperar Baltområdet som svar på Natos radar- och misilutplaceringar i Europa. 4. Nato tar upp Sverige som fullvärdig medlem och börjar bygga hemliga anläggningar. 5. Iran ockuperar Afghanistan, Pakistan och Kaschmir, som får fullt autonomiskt Islamiskt styre. 6. Republiken Jämtland blir Iransk vänskapsrepublik och Länets glaskupol görs om till moské 7. Förbättringen av E14 mellan Brunflo och Pilgrimstad skjuts upp igen!! 8. Jens Nilsson blir inte invald till EU-parlamentet och får börja jobba som busschaufför. 9. Storsjöyran signar Citizen Cope och PapaFahr, året då hela stan blir gratis Yranområde ! 10. Asgeir Dyrting blir äntligen President i Jämtland och gifter sig med Annika Med dessa bilder som visar något av det som skall hända 2009, enligt oss, önskar vi Gott Nytt År till alla våra läsare i hela Internettets alla avkrokar och hörn ! (Med eller utan fildelning !) Thell   ONSDAG 22 OKTOBER 2008: Det viktiga Presidentvalet ! Det är valet som rör till det på Skandinavisk Kommentar i dessa dagar. Även den gamla telefaxen tickar in skrivna prognoser och analyser från alla världens hörn. Om man skall räkna in Bockfotböle som ett hörn, där bara Anton bor numera. Han har fått sin sista kossa stoppat upp och varje morron går han i lagårn och klappar om henne och dricker ett glas mjölk ur det lille cocacola-kylskåpet han fått monterat in där en gång alla magarna jobbade så flitigt. Från Norge har vi kallat in hela den utländiga staben, för att följa den sista sträcken mot avgörandet om vem som kommer att bli president. J:T:S: tyglade sin fiskebåt, kom i sin snabba Audi. Från Trondheim kom Wara med alla sina dukar och penslar, en mycket viktig man, som redan målat presidentens porträtt och därmed bestämd sig för vem som kommer vinna. Rolf är här, fast mest i vedboden, där det finns en massa jobb för att ta bort den ekande tonen av på tok för lite ved. Vår viktigaste man är självfallet inte här, men i begivenheternas centrum. Vår egen kulturredaktör och boss, vår presidentkandidat Papafahr, är nere i Stockholm och skall bryna näsan mot kungen som också ställer upp i valet som Sveriges första president. P.O. är i Dubai med sin nya fjälla och hälsar att ni får för fan använda en olinecorrectionprogram era jävlar, här är det för varmt att tänka svenskt. Petero har fått sig jobb på Jämtlands Bryggeri och skiter blanka i datorena våra och vill inte ens höras tala om ettor eller nollor längre. Det kan man förstå, om man smakat på Davids brygg och vet hur datorerna våra är uppbyggda, av skrotdelar och enbart olagliga licenser. Det är som Windows har alla sina larm riktade mot vår redaktion, det blänker och tutar jämt om uppdateringar av dittan och dattan. Kungen travar upp och ned i korridorerna här, så man blir galen, hälsar PapaFahr från Radiohuset i Stockholm. Med Sylvia springande efter med sin brutna klagosång om att hon vill hem till Monaco. Jag är ganska segerviss, säger PapaFahr, strax före slutdebatten, under ledning av den politiska ekojournalisten Thomas Rambo, som fått den starkaste politiker att gråta efter sändning. Vi bänkas runt TVn, en gammal B&O från mitten av 80-talet, som aldrig går sönder. Vi hoppas den gör det snart, så vi får en ursäkt att spika en 52 tummars flatskärm upp på väggen. Nu lagom före presidentvalet, till exempel, sa Wara och gav TVn fem minuter till av sitt onda öga. Självfallet är det en massa tjafs om Obama och USA, fast alla vet att det landet för länge sedan är uträknat ur de stora sammanhangen. Nu är det Skandinavien som gäller, påstår PapaFahr, och lovar att göra Sverige till den totalitära stat som vi alla behöver. Vi längtar också, särskilt till ett presidentpalats där vi skall snylta på presidentposten som ingen andra, och bli det ända mediet som är tillåtet under Sveriges nya, hårda, men rättvisa regim. Det är spännande värre. Inte som den usla tävlingen vi hade förut, om vem som skulle ställa upp som kandidat från våran redaktion. Rolf som var bäst i björk-kramning, klämde fram tre centiliter sav, förlorade i bågskytte med slak sträng mot okänd mål. Wara vann överlägset i uppraggning och påsättning av älgkalv. Fast det var en tvåårig kviga, blev det godkänd. I beundran över att han fick springa två kilometer i snårskog för att komma undan kalvens trettontaggiga upphav, som inte tyckte så mycket om sådana påhopp. PapaFahr vann tävlingen femhundra meter språng till utedass i kalsonger utan resår. Men han blev den absoluta vinnaren efter att han tagit Hassan med till banken i Åre och låtsas råna det redan rånade kassaskåpet som bankchefen lämnat öppen. Inte bara det, de fick på ett elegant och lagligt sätt tag på filmen från övervakningskamran i banken, som nu ligger ute på YouTube ! Det är en sådan president vi måste ha i Sverige, sa granne Ivan och slog i bordet så kaffekopparna hoppade. Vi återkommer efter valet med staplar och diagram och bilder från presidentpalatset. Som det ser ut nu, har Sylvia med lite hjälp av lite decoltage och susningar om sexiga underkläder, fått kungen att allvarligt fundera på Monaco. Vad slags underkläder det är frågan om, kommer ni också snart få veta, när vi får den orala rapporten från vår infiltratör i de kungliga gemak, vår högst potenta och dröttningstjusare nummer ett, Hassan Ali från Clichy. Om ni inte går och röstar, stanna hemma och krama om frugan eller gå en tur med hunden. Det är på tok för fint höstväder att ligga i soffan. Och dessutom har vi redan röstat för Er. Thell FREDAG 10 SEPTEMBER 2008: FRA -lagen och en stuga i skogen På norsk radio, i programmet Kurér, tar man för sin den svenska massavlyssningslagen FRA. De stora protesterna mot lagen fick en del uppmärksamhet i vissa kretsar. Georg Apenes, chef för Det norska Datatilsynet kritiserar lagen, och nu, några månader efteråt skapas det en opinion för att granska lagen utifrån norskt perspektiv. Det beror på att mycket av norsk majltrafik går genom svenska servrar. Att man som Finland kan hota med att flytta alla servrar med finsk majltrafik ut av Sverige är ganska otänkbart för Norge. Samarbetet med Sverige inom tele- och Internet är betydligt större och skulle få orimliga kostnader. Från regeringshåll är det tyst. Arbeiderpartiet har en historia med övervakningsbegär av oliktänkande. Lund-kommissionen i 1996 avslöjade ett långt framskridet arbete med att kartlägga kommunister och anarkister helt fram till slutet på 80-talet. Bara från det lilla partiet Venstre kommer det nu protester, ett parti som vid många tillfällen har stått upp och protesterat för integritetsskydd både i samband med terroristbekämpning och övervakningskameror. Venstre är ett så kallat liberalt parti centrumparti. SV, som sitter i regeringsställning och som kan jämföras med Vänsterpartiet i Sverige, har i denna saken varit lika tysta som Arbeiderpartiet. Förvånande, men dock ganska typiskt. I sin tid regeringsställning har de tonat ned sin vänsterprofil till den grad att man har i stort sätt slutat förvåna sig över något från den kanten, vad gäller platt profil. Georg Apenes i Datatilsynet menar att det skulle vara en omöjlighet att genomföra FRA-lagen i Norge, inte bara beroende på Lund-kommissionens avslöjande, men också på grund av vår historia av ockupation under 2. världskriget. Han hävdar att Sverige har en tradition av ett auktoritärt styressätt och människor lättare låter sig styras in i övergripande reformer. Nu skall vi komma ihåg att Datatilsynet i Norge är som en konsumentrådgivning utan större inflytande på frågor som gäller försvar och säkerhet. Och det är där vi hittar orsakerna till tystnaden i Norge och varför lagen blev genomförd i Sverige. Det hela är en fråga om försvar och säkerhet. Svaren finns i de militära alliansavtal som är gjorda med Nato, EU och USA och kommer att vara hemligstämplade och förnekade så länge det går. På samma sätt som Ryssland känner sig ansvarig och bekymrade för sina tidigare territorier, har de självfallet kvar sin efterrättning i länder som Georgien och de områden Georgien ville rensa upp i. Norge har sina väl etablerade avtal med Nato och USA om beskydd och Sverige är i dag långt ifrån det neutrala land det var tidigare, med sitt långt framskridna samarbete med EU´s militära allians och i sina förhandlingar med Nato. Att tro att Nato och USA skulle låta denna oerhörd viktiga västflank av Europa med gräns mot Ryssland skulle styras av idealister och personversförkämpar, är ganska naivt. Självfallet finns det redan i dag en kapacitet också i Norge för en effektiv övervakning som går lika långt som FRA-lagen. Med dagens teknik och även med teletekniken är man inte bunden till att sitta i vare sig Norge eller Sverige för att övervaka sådan trafik. Vi påstår att Sverige har ett krav på sig från båda EU och NATO att ordna upp i kontrollen av sina övervakningsresurser, men valde fel sätt genom att låta det hela gå genom riksdagen. Det kunde i tysthet inlemmas i försvarsreformer och hemligstämplats genom EU eller med hänvisning till avtal med Nato. I hela den här FRA-debatten är det en slags naivitet. En tro på en demokrati som för tjugo, trettio år sedan var så transparent att även en grävande journalist kunde avslöja bevis på förföljelse och övervakning. Nu för tiden krävs mycket mer för att visa hur övervakad eller vilka resurser för övervakning som finns för att trygga vår demokrati. För det är det det hela handlar om. Att trygga Europa från intrång. Från Ryssar, muslimer och allt som hotar det vi tror skall vara i all oändlighet. Att ändra på detta försvar vore som att tala till ett gäng mobbare som står runt dig på en mörk gata. Du skulle strax känna dig mycket odemokratisk och ensam. FRA-lagen är bara en liten pusselbit i detta försvaret. Istället skulle vi, som kritiskt tänkande varelser övervaka våra samhällen lite mera själva. Ha mod att skriva mer kritisk mot EU´s och Nato militära strategier. Kanske börja ställa frågor vid USA´s inflytande i världen. Kanske granska hur alla finansinstitutioner, banker och hyresbolag sitter med register över gud och var man och tillåts trakassera människor i åratal med personliga ekonomiska detaljer som är helt obefogade i de flesta fall. Om man inte bara slutar använda mobiltelefoner och Internet och flyttar ut i en stuga i skogen. Då är det bara angivarna kvar. Grannar, bygdefolk och alla dina trevliga medmänniskor som genom press, TV och radio övertygas tro att du är en säkerhetsrisk och kanske sitter och är terrorist. Du är kanske mörkhyad till råga på allt. På ett sätt är FRA-debatten en skendebatt, om man ser saker i ett lite vidare perspektiv. För du är redan fullständigt övervakad och avlyssnat... Thell FREDAG 5 SEPTEMBER 2008: Blåfrusen fredag Sällan har vi fått så mycket arga reaktioner sedan våra två sista artiklar där vi ifrågasätter Obama och försvarar Ryssland i sitt säkrande av territorier. Som kulturell redaktör fick jag kalla in alla till ett extra redaktionsmöte. Jag kunde inte sitta ensam som en måltavla och få all skit och besvara alla angrep. Meningen var ju att jag skulle syssla med kulturella frågor. Nu fick jag sitta och besvara arga email och telefoner eftersom Thell "glömde" att signera. Något som förde till en mycket pinsam incident under en kulturlunch med Trondheim viktigaste tidning. "Vem har skrivit det här" frågade plötsligt någon. Jag var mitt i desserten, en ovanlig utsökt brylépudding som påminde mig om barndommens hemlagade desserter och jag var i trance nästan. I detta depressionstillstånd, dessutom med utsikter om att vår lilla tidning äntligen skulle få sällskapa med etablerade kulturella höjdare i en av Norges största städer, kom denna smocka med Thells artikel som fick brylépuddingen att kännas som välling i käften. Alla mina, "äh, öh, ni förstår..." var övertygade ingen. Lunchen avslutades ganska kyligt och hastigt, plus att jag nu plötsligt fick stå för hela notan. Thell kom andfådd springande efter en halvtimme med pengar från tidningens kriskassa och löste ut mig. "Har vi inte kommit överens om att hålla en mer politisk korrekt linje" fräste jag efter att ha kokat och bubblat den tiden den tog för dessa slöfockar att ta sig till redaktionen: Som tur var satt Waara redan på flyget från Kirkenes efter sin stugsemester. JTS befann sig utanför Röst med sin fiskebåt på väg ut på fältet, fick vända och ta flyg till Trondheim. Hans förbannade fiskenytt som han sällan orkar skriva ned och skicka in är en huvudpina för oss. Men han drar in en massa pengar till tidningen så vi säger inget. Dessutom är han en humörspridare och inte så deppig och kynisk som oss andra och ser möjligheter i allt. Han slängde en bunt papper på bordet och ropade "Jenny, smör på lems" och Thell skyndade sig att ge honom en kopp kaffe. Han var nästan rädd för JTS, svensk som han var och irriterad över att bli kallad Jenny. "Jaha ja" utbröt Waara, han kom in från sitt ateljé i sin målarrock och betraktade JTS som slängde fram en massa wienerbröd och en stor torrfisk som han började banka på med en hammare så kaffekopparna hoppade. "Jag har med tio artiklar från Lofoten och den nya oljeborrningen där, det kan vi köra några veckor och få folk på gott humör. Han slet loss en bit torrfisk och stoppade den i munnen, sprang upp och började sopa golvet. " Ni får ju hålla lite efter här ! Waara, du får byta ut målarkvasten mot sopkvasten ibland" "Penslar" sa Waara " jag använder penslar" Han fick ständigt försvara sin konst för JTS.. I det stora och det hela ville JTS att tidningen skulle skriva sig själv och att vi var några lata jävlar som sysslade med konst, kultur och musik. Det skrevs på tok för litet om kustfisket, båtbyggande och fiskeredskap. Men jag visste att han hade ett hjärta av guld och var mycket stolt över tidningen. Längs hela kusten var han känd för sitt stora mod och goda fångster. Folk sa han hade ett guldhår i röven, den karen, alltid med de största fångsterna. Och tidningsägare, dessutom ! "Jag funderar på om vi inte skall börja recensera konstutställningar och rockkonserter, kanske ha några tävlingar, lägga ned det här politiska ett tag" försökte jag "Jag kan måla lite landskapsbilder, kanske och några dikter" föreslog Waara medan Thell satt på kanten av en stol med korslagda armar och kokade av ilska över dessa lismande förslag. Vi åt upp alla wienerbröden och drack kaffe, diskuterade till det immade på fönstren. Vi gick genom alla email och brev. Resultatet av mötet blev att vi inte skall vara så förbannade lättskrämda. Vi skall heller inte låta oss mutas med brylépudding eller frottera oss för mycket med etablerade medier. En känga till mig, som jag självfallet måste ta till mig. Thell, vår hetlevrade anarkist och syndikalist, alltid redo att sätta frågor på sin spets, fick i slutändan beröm. Kör hårt, men kom ihåg att signera ! Vi får aldrig glömma att en tidning måste ifrågasätta och vara kritisk. Men visst, lite mer kultur vore inte dumt, kom vi fram till. Gärna på svenska, med en känga igen till mina engelska artiklar. Som strax efteråt fick beröm. ´Nån engelsman blir du aldrig, men det är funktionellt och bräddar läsarkretsen` var JTS sin dom, som faktiskt träffat en australiensare i Ballangen i våras som läser Skandinavian Spy. Han skulle till Trondheim senare och se sig om efter att ha läst artiklarna. Waara fick i uppgift att göra jubileumsutställningen klar. Nu hade vi ju missat tio års jubileet i 2006, så vi siktar mot 2016, så tid att måla skulle han få. Förutom att illustrera det som måste illustreras. JTS kan inte göra stort annat än att sträcka upp oss, skaffa pengar och vara vårt alter ego. Hålla oss på humör så vi inte bryter ihop av lite hatmail. Våra regelbundna samtal med honom från ett fiskehav någonstans är klassiska. Ett mästerstycke av management walking around, fast han är fiskare och vet inget om management. Vi kallar detl MFR, management by fishing around. Så på kvällen andra dagen stod vi på flygplatsen utanför Trondheim och vinkade av JTS. Det var åter september och småkyligt. Krabbsäsongen var börjat i Mausundvär och sillen var på väg in fjordarna. I Lofoten samlade sig fiskare till aktion mot den desperata oljeborrningen mitt i de bästa fiskefälten. Fiskeripolitiken var som vanligt åt helvete med fiskeriministern från samma ort. Thell tog ett lite senare flyg till Oslo för att prata med någon högt uppsatt, som han sa. Jag och Waara åkte tillbaks till Trondheim för att fortsätta med vårt snåriga liv och konstnärliga verksamhet. Det ryckte i restarmen på flygplatsen och jag funderade åter på att åka till New York en tur, hälsa på Melody och ge ut min kommande CD där och spela på små,.konstiga ställen. Dessutom vore det bra att befinna sig i USA under valet och känna av stämningen. Kanske kan även vår tidning komma med en objektiv USA rapport. Kanske rent av bli....nej, glöm det. PapaFahr ONSDAG 4 AUGUSTI 2008: Är du helt rusk ..?! På norska språket kommer jag ihåg min pappa sa ibland, är du alldeles rusk, när något var alldeles på tok. Det kommer från russisk, ryskan, och samma uttryck finns också på svenska. Har du blivit rysk, sa man I våra dagar har uttrycken falnat i betydelse och effekt. Trodde man. Tills man hör hela den svenska pressen ropa Rysk, Rysk tillsammans med det västerländska mediadrevet efter Rysslands ingripande i Georgien. Vi på denna redaktion däremot ser problemet från en helt annan vinkel. Utan att vara krigshetsare, ej hellre våldsromantiker. Vi hatar våld och allt som det för med sig. När vi går genom mörka gator en helg, snabbar vi på stegen och går helst inte ensamma. Vapen har vi dock aldrig med oss, trots att statistiken för att bli nedslagen och rånad i små städer som Östersund, Trondheim eller Oslo är oproportionerlig stor om man ser till befolkningstalet. Självfallet har vi stort medlidande med de människor som tvingades fly under konflikten i Georgien. Ja, vi kallar det en konflikt. En väpnat konflikt, men inte desto mindre en konflikt. Det är hellre ingen kall krig som återuppstått. Den har aldrig riktig upphört, bara blåst med mildare vindar sedan kommunismens fall. Då alla trodde att nu var balansen rätt och USA och NATO var herre på täppan. Under dessa milda vindar, har man trängt längre och längre in i Öst-Europa med demokratins glaspärlor och löften om fred, frihet och allt gratis. Medan man snabbt byggt radaranläggningar och rustat upp baser överallt man kunde komma till. En viktig faktor i Rysslands ingripande i Georgien är radarbasen i Tjeckien, till exempel. Ett tydligt maktspel som ingen i befolkningen har efterfrågat. Trots alla förändringar är det faktiskt bröd, arbete och bostad som står högst på de flesta tjeckiers dagordning. Precis som i det lika utrgröpta svenska samhället. . Exemplen är många och flest i Georgien och Ukraina, där västinfluenserna till tider har varit, om inte helt fascistiska, så mycket kolonialistiska. Många har glömt historierna om Sambo och de vitas intåg i Afrika, men liknelsen är inte långt borta när man ser exploateringen i Georgien och Ukraina. Som för bara några år sedan var för Ryssland som Republiken Jämtland eller som Skåne är för Sverige idag. Men nu orkar vi inte längre måla upp dessa liknelser. Det här är ingen barntidning. För oss är det en självklarhet att Ryssland inte kan tolerera att Georgien plötsligt börjar dansa efter EU, NATO´s och USA´s pipa och påtvinga befolkningen en låtsasdemokrati. De flesta kommer förstår det om de tillåts tänka. Och för att uppmuntra till sådant tänkande, vore det inte dumt att skicka en massa ledarskribenter och "tankesmedar" på rehab, så man nån gång kan öppna en tidning och få en analys som är baserat på dagens läge och inte på direktiv och mutor från en värld som bara finns i media. Men det är klart, nu skall vi ju alla sitta och vänta på att de pumpar liv i den här Kennedyfiguren, som på sin nästan helt vita häst skall komma och rädda oss från att bli helt rysk. MÅNDAG 1 SEPTEMBER 2008: Obama är ingen neger, tyvärr ! För att åter sätta saker på sin spets, måste vi använda nej-ordet. Ordet som är förbjudet, som alla vill korrigera dig för. Neger för oss är en förslavad och utnyttjad människa som kämpar för sin rätt. Som hadde hoppet som starkast brinnande då det fanns förebilder som Malcom X , Martin Luther King. Under den korta perioden då vi trodde Nelson Mandela skulle förändra världen. Nu vill alla att de istället sätter sitt hopp till en halvneger. Vi vet väl att ordet neger ble förbjudet för att slippa tänka på den obehaliga tanken att negrer skulle få verklig makt. För att rensa den kapitalisiska marknadsmaskinen på smutsiga tankar och idéer. Vad finns det för mäktigare vapen än att använda språket mot språket. Förbjuda ord för att stoppa obehagliga ordflöden. Skapa en låtsasenighet om ett fy-ord och tro vi plötsligt inte är rasister mera. Vi har inga illussioner om att Barack Obama är den frälsaren som alla tror. En halvkast (oops -!) som klarar sig helt fram till en amerikansk presidentpost, har redan för länge sedan såld sig till vapenindustri, den kristna högern, kapitalet och den judiska maktssfären i USA. För sådan är spelets regler om man skall bli president och inte något galet i det. Om man tror att man kan göra nytta. Vi tror vad vi vill om den nyttan. De flesta tror på mirakler vad gäller Obama. Vi tror han kommer bli en rockstärna i det vita huset, en ambassadör för de goda krafterna och kanske få genomförd en reform eller två. Medan USA fortsätter som vanligt. Nu äntligen av med den skräniga Bush, som lockade strålkastarna på allt som Obama kan styra strålkastarna bort ifrån. För visst är Obama en riktig snygging...? Nej, ingen skall få oss att tro att marknadskrafternas och kapitalismens högborg USA skall dra sig tillbaks nu och bli en snäll hund som inte bryr sig vart kapitalet växer som snabbast. Nu då brytningpunkten mellan öst och väst är så tydlig, när demokratin som vi känner den står på vimsiga ben och helst vill ha en stark Putin som guide ur demokratins snårskog av frihet. Tur då att Obama finns. Allt är ett spel i kulisserna i denna värld av makt. McBain är en hotfull, men effektfull kanditat. Han är krisplan 3De, som vår redaktionsmedlem JTS brukar sägar. McBain kommer låtas vinna om inte den snygga bortledningmanövern kommer hålla hela vägen fram. Men också han styrd från kulisserna som Obama. Som vi tror kommer vinna. Obama, nästan som en vit Kennedy. Men prata inte om negrer med oss. Vi är alla negrer här på redaktionen. Kalla oss gärna dumma och okunniga. Det ger oss åtminsone lite arbetsro och tid att tänka. Medan vi kastar in lite grus i maskineriet. Thell PapaFahr   MAIL TILL LEDARSIDAN Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Futuresound of Jemtland, Sofiavägen 1A, Brunflo, Sweden. Internet e-mail: redaktion@skandinaviskkommentar.com Design by Futuresound of Jemtland Graphics by Multimedia Arthouse Copyright © 2005